MTU:s framsteg med flygande bränslecell
MTU har nyligen nått en betydande milstolpe i utvecklingen av sin flygande bränslecellsmodul, kallad Flying Fuel Cell (FFC). Företaget har framgångsrikt genomfört flera veckor av tester av ett flytande vätebränslesystem, vilket bekräftar systemets säkerhet och tillförlitlighet. Barnaby Law, FFC:s chefingenjör vid MTU i München, konstaterar att testerna visar att bränslecellen kan förses med förberett väte på ett kontrollerat och behovsanpassat sätt.
Tillsammans med MT Aerospace utvecklar MTU ett helt flytande vätebränslesystem för civil luftfart. Systemet omfattar bränsletankar, sensorer, värmeväxlare och ett antal säkerhetssystem. MT Aerospace ansvarar för tankarna och har genomfört de första framgångsrika testerna i Augsburg. Detta steg är särskilt viktigt eftersom testerna nu genomfördes med flytande väte, vilket är det faktiska driftsmediet för FFC.
Under tidigare tester användes flytande kväve, vilket är enklare att hantera tack vare dess fysiska egenskaper. Dr. Günther Schullerer, framtidsteknikens direktör vid MT Aerospace AG, kommenterar att de nu har bekräftat systemets funktionalitet helt och hållet. Fokus kommer nu att ligga på lättviktslösningar och optimering av utrymmet.
Väte lagras och transporteras i flytande form vid cirka -250°C. Under drift måste det extremt kalla väte värmas upp och omvandlas till gasform för att sedan ledas in i bränslecellen. Law förklarar att detta koncept, inklusive alla nödvändiga sensorer och funktioner för flygplanet, har validerats.
Förväntningen är att första tester av ett produktnära FFC-fullsystemdemonstrator ska genomföras 2026, där det flytande vätebränslesystemet är en central komponent. Trots att det kan verka som att Flying Fuel Cell snart kan vara marknadsklar, betonar MTU att det kommer att ta längre tid. Historiken med startups inom flygtaxi, som Lilium och Volocopter, visar att det ofta tar många år att få ny luftfartsteknik godkänd.
MTU har tidigare nämnt att bränslecellen kan börja användas för kortare sträckor i Zubringer- och regionalflyg från 2035, med målet att över tid förbättra effektiviteten och så småningom använda FFC även för kort- och medeldistansflyg från 2050.