Studie: Laddpriser för elbilar kan skilja 50 öre

En ny studie avslöjar en oväntad nackdel med de offentliga elpriserna för laddning av elbilar: Prisskillnaderna mellan roamnigkostnader och ad-hoc-laddning varierar kraftigt beroende på leverantör. Alexander Moll, från marknadsobservatören ene't, kritiserar avsaknaden av transparens på elmarknaden.

Enligt den senaste rapporten från ene't kan tarifferna för offentlig laddning i många regioner skilja sig med upp till 50 öre per kilowattimme. Med tanke på det genomsnittliga hushålls-elpriset på 41,3 öre per kWh utgör detta en betydande skillnad. I Greven, Nordrhein-Westfalen, kostar ad-hoc-laddning från den lokala leverantören 90 öre/kWh vid en långsam AC-laddstation, medan lågpriskedjor som Lidl och Aldi-Syd erbjuder sina kunder el för endast 29 öre/kWh. Det lönar sig att jämföra priser!

Men hur kan leverantörerna sätta dessa prisskillnader utan att de dyrare går i konkurs? Enligt Moll beror det på bristen på konkurrens. Till skillnad från bensinstationer visas laddpriserna sällan tydligt på laddstationerna, och många stationer erbjuder inte ad-hoc-laddning. De större aktörerna informerar dock om priserna genom sina laddappar.

Ad-hoc-laddning innebär att man laddar med kort, Apple eller Google Pay, eller kreditkort, utan att ha en långsiktig kontrakt. Många laddstationer saknar ännu kortbetalningsfunktion. Det är även oklart vilka laddappar som erbjuder ad-hoc-tariffer, vilket ytterligare komplicerar marknaden. Moll noterar att vissa energileverantörer tackat för studien eftersom även de inte känner till sina konkurrenters priser.

Prisskillnader finns även vid snabbladdning. I Villingen-Schwennigen kostar likström 94 öre/kWh hos stadens verk, medan man i Heidelberg betalar endast 36 öre/kWh för samma typen av laddning. Inom samma område kan det skilja upp till 50 öre/kWh mellan det dyraste och billigaste erbjudandet. I Unterföhring i Bayern finns det en av de lägsta priserna i hela Tyskland med 38 öre/kWh, men även en av de dyraste, 87 öre/kWh, vilket skapar en skillnad på 49 öre.

I bayerska Türkheim rekommenderas det starkt att noggrant välja laddstation för ad-hoc-laddning, där prisskillnaden uppgår till 44 öre/kWh. Enligt rezultaten från ene't påverkar befolkningstätheten prissättning: I storstäder är priserna betydligt lägre än på landsbygden. De billigaste snabbladdningspriserna i kommuner med mer än 500 000 invånare ligger i genomsnitt på 73 öre, medan det i områden med under 10 000 invånare kan kosta minst 84,7 öre.

Bara 30 procent av laddstationerna erbjuder möjligheten till ad-hoc-laddning. Inom samma postnummerområde kan billigaste och dyraste laddstation variera med i genomsnitt sju öre per kWh. Marken observerar att bristen på alternativ för ad-hoc-laddning är en avgörande faktor bakom de höga prisskillnaderna. Moll betonar att elbilsförare endast kan ladda till det pris de känner till, vilket gynnar leverantörerna och skadar konkurrensen.

Enligt ene't publicerades priser för AC-laddpunkter i 4390 postnummerområden, vilket motsvarar cirka 31 procent av hela landet. Även om roaming via appar eller laddkort slipper prisjämförelsen, är kostnaden därmed också högre. Tidsbesparing kostar därmed mer.

Studien visar att de billigaste tarifferna kan konkurrera med mer kända roaming-priser. Marknadsledaren EnBW erbjuder sin "mobility+ Ladetarif L" för minst 39 öre/kWh och 59 öre för roaming, plus en månadsavgift på 17,99 euro. Vid punktladdning uppstår däremot inga grundavgifter utan kollektivt åtagande.

Det finns dock många 'vita' fläckar på ene't-kartan som visar platser utan registrerade laddstationer. Mindre än 70 procent av kommunerna i Tyskland har ännu laddstationer. Trots att laddstationerna är registerade hos den federala nätverket, saknas en central registrering av priserna. Moll påpekar att alla data finns tillgängliga, simpelthen behöver samlas in och göras lättåtkomliga.

Frågan kvarstår: Vem kan ta sig an detta? Energibranschen har varken incitament att öka transparensen. Utan politiska direktiv kvarstår situationen oförändrad. Moll är övertygad om att pristransparens för offentligt laddande skulle stimulera utvecklingen av eldrivna fordon. Trots att det offentliga laddnätverket har vuxit till över 166 867 laddpunkter, kvarstår bristen på pristransparens som en viktig fråga att adressera.