Tyskland halkar efter med elbilar

Varför halkar egentligen Tyskland efter när det kommer till elbilar?

Årsrapporten över bilförsäljningen visar tydligt att Tyskland fortfarande är ett förbränningsmotorernas land, där elbilar återigen hamnar i skuggan. AUTO BILD:s redaktör Matthias Brügge ställer frågan om varför det ser ut så här.

Trots att Tyskland är hem för välkända märken som Audi, BMW, Daimler, Opel, VW och Porsche är det uppenbart att landet kör elektriskt i snigelfart. Enligt den senaste årsrapporten från Kraftfahrzeug-Bundesamt för 2024 utgör bara 13,5 procent av de nyregistrerade bilarna renodlade elbilar. Detta kan vara glädjande för verkstäder och reservdelstillverkare, men det sätter inte Tysklands ställning som bilnation i en stark position.

Det är också bekymmersamt ur ett miljöperspektiv. För närvarande finns det 1,8 miljoner batterielektriska bilar i omlopp, vilket innebär att endast hälften kan köras klimatneutralt med den rådande elmixen där 55 procent kommer från förnybara källor. Tyskarnas entusiasm för förbränningsmotorer sänder en tydlig signal till politikerna.

Våra grannländer är betydligt mer benägna att köra elektriskt. I Danmark är 51 procent av alla nya bilar renodlade elbilar, medan andelen i Nederländerna ligger på 34,7 procent. I Frankrike och Storbritannien är siffrorna 17 respektive 19,6 procent. Norgerna är fortfarande i en klass för sig, där hela 89 procent av nyregistrerade bilar är helt elektriska. Om vi blickar österut ser vi att i Kina visar månatliga rapporter på att 31 procent av nyregistrerade bilar är batterielektriska (BEV). Tyvärr visar Tyskland en helt annan trend, med en minskning på hela 25 procent av nyregistreringarna av elbilar under 2024.

Ett inbyggt ”tempolimit” verkar bromsa försäljningen av elbilar. I Tyskland, där det råder fri fart på många motorvägar, anser många att behovet av att köra snabbt väger tyngre än i länder med hastighetsbegränsningar. Snabb körning leder till en kortare räckvidd, vilket är en starkt bidragande orsak till tvekan mot elbilen, även om få kör i mer än 130 km/h under längre sträckor.

Vill jag påstå att kostnaderna inte spelar en avgörande roll? Faktum är att den verkliga kostnadsberäkningen (inklusive fordonsskatt, årliga underhållskostnader och reparationer) endast verkar ha marginell påverkan. Den borttagna statliga köpsubventionen? Många tillverkare har ändå sänkt priserna på elbilar. När det kommer till bristande infrastruktur varierar det beroende påregion och tidpunkt för laddning.

Det är tydligt att debatten kring ”elbil eller förbränningsmotor” har en känslomässig dimension. För att förändra attityder kan det vara bra att avdramatisera elbilen, som vilken annan drivlinje som helst. Hur kan vi åstadkomma detta? Genom mer förståelse och tålamod för förare med olika typer av drivlinor.

Att varje individ ska ha frihet att köpa den bil de vill är centralt. Personligen skulle jag aldrig välja en förbränningsmotor, men jag respekterar andras val. Det är synd att elbilar i Tyskland nu hamnar i skuggan av förbränningsmotorerna.