Rekord på månen: Däck för rymdfordon

Vad har fordon på månen och Mars för speciella däck? Det första fordonet på månen, Lunochod 1, som Sovjetunionen skickade dit 1970, har faktiskt inga gummidäck. Istället är det utrustat med åtta metallhjul med ekrar som liknar de på en cykel. Med en vikt på 756 kilo på jorden kom detta fordon att väga endast cirka 126 kilo på månen, vilket gör att varje hjul klarar av mindre än 16 kilo statisk belastning.
Varje hjul har en egen elektrisk motor och är individuellt fjädrat och bromsat. Hjulens yta ser ut som skovlar gjorda av ett nät, vilket visade sig vara en dålig idé, vilket vi kommer till senare.
Sedan 1971 har Lunochod 1 stått parkerad på månen. Fram till 2025 arbetar Bridgestone med att utveckla däck för Astrobotics månfarkost, 24U CubeRover. Som på Lunochod 1 är dessa hjul också designade med metallekar, men de är mer flexibla. De har inte en sluten yta utan består av 36 rektangulära element, vilket gör att de kan anpassa sig efter den ojämna ytan.
Men varför lägger man ner så mycket arbete på detta? Kan man inte bara använda vanliga terrängdäck på månen eller Mars? Ytorna där består mestadels av löst material, kallat regolith, som är extremt fint och fylls i de minsta sprickor. Det fungerar som sandpapper mot allt som inte sitter fast i farkosten. Dessutom är regolith elektrostatiskt laddat.
Intressant nog sjunker fordonets hjul inte så mycket när de står stilla, tack vare den lägre tyngdkraften. När fordonet rör sig, sjunker dock däcken ner mer. För att förhindra denna neddykning krävs däcken att ha så släta profiler som möjligt.
Temperaturvariationerna är också ett problem; nätterna kan vara kalla med temperaturer ner till -156 grader Celsius medan dagarna når upp till +121 grader. Vanliga däck skulle inte kunna hantera dessa extrema förhållanden.
Goodyear utvecklade initialt ett däck av en speciell gummiaktig blandning, fylld med kväve, för en typ av kärra, men detta koncept fick aldrig fäste.
Det första fordonet i rymden var tänkt att vara Lunochod 1, men en raketexplosion stoppade det initiala försöket 1969. Efter ett misslyckat försök lyckades Sovjetunionen 1970 med Lunochod 1, det första fordonet på månen.
Under tiden ville USA också visa sina färdigheter och i 1971 skickade NASA med Lunar Roving Vehicle (LRV) till månen, designat av Boeing. Hjulen på LRV var tillverkade av en speciell kombination av material för att klara av månytan.
Lunar Rovers byggdes för att undvika att sjunka i den fina sanden, vilket Astronaut James Irwin rapporterade om, när han beskrev körupplevelsen som en mix av en tjurig häst och en båt på oroligt vatten.
På Apollo-17-missionen 1972 förlorade astronaut Eugene Cernan ett skydd från sitt fordon och det resulterade i en stor moln av dust som omger bilen. Det var påtagligt hur lätt regolith kunde virvla.
År 1973 skickade Sovjetunionen Lunochod 2, som var en vidareutveckling av den tidigare modellen. Läget för fordonen på månen var länge tyst, men 1996 landade NASA:s Sojourner på Mars.
Hur fordonen har utvecklats för både månen och Mars samt hur en av de första punkteringarna på Mars inträffade kommer det att handla om nästa gång vi dyker ner i ämnet rymddäck!